Vad är nervositet och scenskräck?
"Nervositet är ett känsloläge där personen ifråga känner en oro eller har ett ångestfyllt förhållande till något som skall ske. Ångesten, som är utfallsrelaterad, kan antingen bero på att personen inte vet vad som kommer att ske, eller inte vet hur det som sker kommer att tas emot av andra."
Jag är ju inte "rädd" för att stå på scen, det är något jag vill så otroligt mycket, men ibland blir man så nervös, utan att veta varför. Viljan att stå på scen och göra bra ifrån sig är dock större än att bli stoppad av nervositeten i tron om att man ska misslyckas.
När jag blir nervös slår mitt hjärta hundra gånger fortare än innan. Ibland kallsvettas jag om händerna. Och är det riktigt illa så skakar mina händer lika mycket som en tvättmaskin. För att lugna ner mig brukar jag gå iväg till en tyst miljö där jag kan intala mig själv att "jag kan, jag kommer äga". Det är huvudsakligen det jag gör. Ibland spolar jag händerna i iskallt vatten (fråga mig inte varför). Om detta funkar? Relativt, om jag gör det tillräckligt bra. Det räcker inte att någon annan säger att man är bra, man måste själv vara medveten om det när man går ut på scenen. Så är det för mig i alla fall.
Spelningar med en twist: lära sig hantera nervositet.
Onsdagen den 26/2 spelade jag och en vän på en lunchkonsert i skolan. Jag spelade gitarr och vi båda sjöng. Nervositeten fanns där trots att det var en repertoar med låtar vi spelat förut och trots att jag är trygg med att sjunga med den vännen. Däremot var scenen väldigt liten, vilket medförde att människorna kom "närmare". Jag tror att det kan ha haft en bidragande faktor till nervositeten.
Fredagen den 28/2 kompade jag några vänner med lite gitarrspel, på samma scen som lunchkonserten. Lokalen var nedsläckt, till skillnad från förra gången. Egentligen var jag inte särskilt nervös, men av någon anledningen så kändes det inte bra. Det var som att nervositeten var på väg, men aldrig riktigt kom fram.
Onsdagen den 5/3 uppträdde jag på en större scen, men med en mindre publik. Det var jag som lead-sångerska och jag hade ett fullband som backade upp mig. Jag var nervös på ett bra sätt den gången, för tro det eller ej, det är bra att vara lite nervös.
Igår, lördagen den 8/3 hoppade jag in som körsångerska i ett band som skulle tävla i Musik Direkt. Jag var hur lugn som helst, gick upp och gjorde min grej och sen var det inte mer än så. Den scenen och lokalen var inte överdrivet stor, men av någon anledning var det annorlunda. Att köra gör mig inte alls nervös. Man är lite i "bakgrunden" då och ingen tänker riktigt på att man står där, men ändå gör kören oerhört mycket. (Vi gick vidare för övrigt.)
